Debatten kring servicen på landsbygden har tagit fart och nu är det bensinstationerna som har hamnat i fokus. Nedmonteringen av den lokala servicen har pågått länge, exempel är posten, bankernas lokalkontor, försäkringskassan och livsmedelsbutiker. Bensinhandeln skiljer sig inte från andra branscher. När kundunderlaget minskar, kostnaderna ökar, blir det omöjligt att upprätthålla lönsamhet och verksamheten måste läggas ned, oavsett ägare.
Frågan var föremål för ett dialogmöte med näringsdepartementet nyligen där många olika intressenter var närvarande. Olika aktörer pekade på möjligheter och svårigheter i arbetet med att behålla samhällsservicen på en bra nivå. En allmän uppfattning var att de lösningar som tas fram måste bygga på lönsamhet för de inblandade parterna. Det är en bra grund. Ingen verksamhet kan i längden bygga på olönsamhet, subventioner eller andra konstlade former.
Den svenska drivmedelsbranschen består av ett antal större och mindre aktörer med olika inriktning med avseende på såväl produkter som service. De är fria företag med olika geografisk spridning och med olika produkter och serviceutbud som sitt erbjudande i kampen om kunderna.
Drivmedelsbranschen är en av Sveriges mest reglerade exempelvis p.g.a. säkerhets- och miljörisker. Kraven, också med andra motiv, skärps kontinuerligt. Ett exempel är den s.k. pumplagen som innebär att stationer med en försäljning över en viss volym måste tillhandahålla ett förnybart drivmedel, i praktiken E85. Ökade kostnader pressar marginalerna hos företagen och tvingar dem att fortlöpande rationalisera för att försöka upprätthålla en rimlig lönsamhet.
I Sverige har ett stort antal stationer lagts ned under de senaste decennierna. År 1968 fanns närmare 9 000 stationer, år 1988 4 249 och i januari 2008 3586. Den trendmässiga minskningen har varit ganska stabil under lång tid.
Bensinstationernas lägen och serviceutbud har till följd av detta fått en allt större betydelse. Rätten att bestämma detta är i själva verket ett av de viktigaste konkurrensmedlen för den i övrigt hårt reglerade drivmedelsbranschen. Bolagen har olika strategier. Det medför nedläggningar, nyetableringar, automatiseringar och andra förändringar.
Att möta servicebehov på landsbygden är en utmaning för alla branscher och offentliga förvaltningar. Det är dock orimligt att lägga ansvaret för att upprätthålla service där kundunderlaget sviktar på enskilda företag eller branscher. Det måste vara ett ansvar för staten och regionalpolitiken. Tillhandahållande av drivmedel är inget undantag.

Ulf Svahn

VD Svenska Petroleum Institutet